peachesandpearl

Mitt nya jobb som slipsexpert är inte fullt så stimulerande men jag underhåller mig på bästa sätt för jag är ju inte den som är den som klagar på att jag inte har något att göra på min arbetstid. Så jag sysselsätter mig med att lyssna på spansk musik, läsa i min spanska lärobok (förarbete för kommande boende i ett spansktalande land), läser nyheter med min arbetskollega som jag försöker hjälpa att lära sig svenska, njuter av att det blir strömavbrott, har kul åt väktare som har smått panik för de tror att det ska bli en mindre anarki i Skärholmens shoppingcentrum, men nu har ett litet mindre problem eller ganska allvarligt problem uppstått på min arbetsplats.Jag fruktar för att min arbetskollega som jag har varit jättesnäll mot (och det är ju inte riktigt jag att vara trevlig) kanske har gått och blivit kär i mig. Det hela började en dag på bussresan hem (vi åker samma buss mot Södertälje) då han helt plötsligt kläcker ut sig att han ska bjuda mig på middag. Jag svara med att jag inte är hungrig och jag har planer att stanna i Stockholm hela helgen och sen jobbar jag hela nästa vecka. Men han envisas att han måste bjuda mig på middag för att han klarade sin uppkörning och har lovat mig det. Nej, nej du sa att du ska bjuda mig på kaffe, kaffe inte middag. Sen på bussen då lutar han sig på mig och ska sova på min axel.

Ursäkta mig? Vad fan, här har jag varit snäll och vad fan fick man för det en, jävla t**** som ska bjuda mig på middag. Och inte nog med att jag måste stå ut med det här på jobbet, jag måste jag tydligen stå ut med honom på min fritid. Jag träffade på honom på tåget från Stockholm idag. Det var verkligen jobbig, vi satt tysta hela resan och när jag ska gå av så ropar han: Pearl, när ska jag bjuda dig på middag? Jag tittade på honom och gick, nu är det slut på att vara trevlig.

Pearl aka The Great White Pony

English

My new job as an tie expert isn't that stimulating, but I'm not that person who complains about that, I'm entertaining myself quite good, listen to Spanish music, reading my Spanish text book (pre-work for forthcoming life in a Spanish speaking country), reading news paper with my co-worker and helping him learn Swedish, enjoying the power outage, being amused of the security guys who fears a small anarchy at the mall, but now a small problem or actually a big on come to its existence at work. I fear my co-worker falling in love with me. It all started at the bus on our way home (we catching the same bus unfortunately) when he suddenly tells me he is going to take me out for dinner. I tell him I'm not hungry, I got plans all weekend and next week I'm working all week. But he insist because he promised to take me for dinner if he passed his driving test, no, no he told me he would buy me coffee, coffee not dinner. Later on at the bus, he leans his head against my shoulder.

Sorry? Is this what I'm getting for being nice, a bloody t**** who wants to buy me dinner. And today on my way home from Stockholm who do I meet at the train? Of course and when I'm getting off he shouts: Pearl when are we having that dinner? I look at him and walked away. No more being nice.

Pearl aka The Great White Pony