peachesandpearl

När Pear jobbade på en klädaffär i Skärholmen brukade det komma in turkgubbar och flörta med henne. En gång kom det in en och tittade på henne, klappade sig själv i ansiktet och sa "fiiiin, jättefiiiin". På något sätt har vi börjat säga ord med prefixet "jätte" med samma tonfall som han. Och om en av oss säger tex "jättebraaaa/jättefiiiin/jättestark" säger den andra av oss automatiskt  samma ord med samma tonfall. Inget konstigt med det. Sådär Jättenormaaaalt.


English:
When Peaches worked at a clothing store in Skärhholmen* (*a shopping mall located in a suburb to Stockholm which is populated mostly by foreigners), there used to come in Turkish old men and flirt with her. Once, a man came in, looked at Pearl, pet himself in the face and said "niiiice, veeery niiiice". For some reason, we've started saying words with the prefix "very" in the same voice as him. And when one of us says for example "very good/very nice/very strong" the other one automatically says the same word in the same voice. Nothing weird about that at all. Veeeery nooormal.