peachesandpearl

Jag har varit sjuk och det brukar inte hända ofta, nu känns det nästan som det aldrig hände kan inte riktigt tro på att jag varit sjuk, jag kanske har förträngt det för det var så horribelt. Jag blev behandlad som om jag hade lepra eller mjältbrand, min mamma kom in i mitt rum med skyddsmundering för att undvika att bli smittat av min kräksjuka. Och de magkramper jag hade var så allvarliga att jag trodde jag behövde läggas in på sjukhus, nästan att jag hoppades på det så jag kunde få morfin. Men en bra sak fick jag ut av det här. För nu kan jag säga till folk som brukar vilja berätta för mig att jag visst vill föda barn men har bara inte förstått det ännu, att jag har fått känna på en liten bråkdel av den smärta som kommer att vara under en födsel och jag undviker helst denna smärta och det gör jag genom att INTE föda barn.

I been sick and that is rare, can't really believe it now, I probably try to forget about. But it was horrible. I was treated as I had cholera or jungle fever. My mum just entered my room if she had plastic gloves on to avoid my stomach flu. But the pain was so severe that I thought I needed to be hospitalized I kind of wanted to so they could give me morphine. I actually felt sorry for myself and so did Peaches. But one good thing came out of this. Now I can tell people who corrects me with you do want to give birth you have just not realised it yet, that I will avoid these kind of pain (and what I experience is not even close) and there for I DON'T want to give birth.

Pearl